Garagecyklingens diskreta charm.
Utan tvekan kan man säga att vi människor är fascinerade av det man kan mäta, oavsett vad det gäller eller som någon sa Numbers Dont Lie.
Jag ser min effekt, puls, skattar ansträngning och inte minst återhämtningen och jämför med ett referenspass.
Känslan styr mig mer nu än någonsin och de medelinstensiva intervallerna är hanterbara samt i högsta grad kontrollerade.
Detta är tanken med dessa perioder att lägga mig i en zon och träna den kapaciteten under ett block på 10 dagar.
Mätbarheten i effekt, puls styr mig och känslan på dessa pass, låter min puls ligga över aerobtröskel men inte passera mot anerobtröskel eller MLSS.
Ibland är min kropp trött och då får jag ta hänsyn precis som ibland känns den stark som efter 2-3 dagars vila.
Detta innebär mellan puls på 140-152 bpm och lite högre effekt i början av passet för hamna där jag vill samtidigt att andningen kan vara djup men inte kombinerat med hyperventilering.
Stressen blir adaptiv när jag har kontroll har jag märkt, kroppen reagerar positivt.
Eller som Kristansen säger du må puste kontrolleret, vilket är en grym indikator när man ligger i rätt zon.
- Zon 2= Prattempo.
- Zon3 = Djupandning men ingen hyperventilering.
- Zon4 = Djupandning men bara 2-3 ord.
- Zon5 = Djupandning och hyperventilering och enstaka ord.
Idag blir det att kliva ur garderoben och cykla ute dvs distanpassdag för mig och Söndag, funderar på en tur ner mot sydnärke i Zon 2 nedom aerobtröskel.