Jagad Cyklist på Mörksuggejakten!
Det är väl det som är meningen att se till att vara före någon annan eller vem är alla cyklister som man passerar eller blir passerad av?
Morgonen startades med att jag och Niklas från Almby IK tävlande i Herrar sport åkte iväg och kom fram i god tid.
För första gången placerade jag min cykel långt fram i fålla 5.
Sol sommar och nästan helt vindstilla och spänningen med alla deltagare är tydlig i den lilla orten Rättvik.
Några minuter innan start blir det helt tyst i startleden pulsen stiger till 85 där folk börjar klicka i sina skor på pedalerna och starten går och adrenalpåslaget kan man nästan lukta sig till.
Vanliga människor förbytts till primitiva djur som blint stirrar framåt och måste komma iväg före alla andra och jakten kan börja genom stan och uppför backfan i 2,5 km.
Oavsett så kommer jag ihåg tävlingen Mörksuggejakten som deltävling #5 i den svenska Långloppscupen var just den unika känslan av att vara i Dalarna med dialekten, massa publik och där den genuina Svenska kulturen finns.
Den som frodas med röda stugor, glada semestermänniskor och härlig urskog på dessa stigar över rötter och stenar med inledning av den brutala startbacken där folk hejar på dalmål.
Det är en religiös upplevelse 😀
Ganska snabbt kommer man in i sin tröskelpuls och alla kulturyttringar glöms snabbt bort i att prestera mera.
Tankarna som gå inte ut för hårt, häng på den där ryggen, se till att ha bra rundtramp, tar inte backfan slut någon gång.
TIll slut har man nått banans högsta punkt 360 möh efter 20 minuter och man kastar ett öga över sjön Siljan och fortsätter.
Jag kände mig relativt fräsch och tänkte att idag har fina ben.
Sen går det utför ordentligt och mina 95kg gör att jag plötsligt kan rulla förbi många i 60 km/h på grusvägen ner till stigen som går längs landsvägen och sen är loppet ganska flakt med blandning på stigar och grusvägar.
Loppet blir sedan mer terrängaktigt och kuperat på slutet och ett par härliga flowiga stigar med ett slut i en målloop som man irrar omkring i och undrar ska inte skiten ta slut någon gång.
Med armarna uppsträckta i mål passerade jag målet nästan 25 minuter snabbare än förra året men bara 5 kg lättare.
Var 42% efter segraren i år och 60% förra året så det går framåt!
Kände mig stark genom hela loppet och erkänner att jag tycker detta är svinroligt och kommer försöka gå ner dom där 15kg för att komma ner i min ungdomsvikt 80 kg så då ska jag under 3h nästa år och måste bli starkare i backarna eller åtminstånde starta i fålla 4.
Ses på Engelbrektsturen om ca 2 veckor och ha en härlig sommar ☀️🚴🏻