Prestationskultur för att skapa tillväxt
I mitt arbete som företagsläkare stöter jag påfallande ofta på männsikor som är överbelastat sina hjärnor som sviktar av att dom inte hittar balansen mellan krav och resurser.
En lång ackumulerad överbelastning under tid som brutit ner deras kognitiva funktion som handlar om att de medvetna funktionerna påverkas.
Återgången till normal funktion är lång och mödosam.
Hela vår prestationskultur med instagram och facebook handlar om att visa fina resultat och prestera i vem som har bäst förmåga att hantera olika belastningar.
Vi ser ultrasportare, studenter, forskare, föräldrar som ska klara alla prestationer, men genetiskt och evolutionärt har vi inte ändrats utan bara vår omgivning.
VI har alltså en fanstatisk anpassningsförmåga men det har sina begränsningar.
Ändå vet vi så lite om oss själva när vi utsätter oss för olika stressorer för att vi är så fascinerad av pressa våra gränser.
För att bygga upp måste man stressa kroppen och adaptera olika fysiologiska funktioner för att prestera mera.
Prestationer minskar under grundträning när man bryter ner
Körde en katastroffyra igår efter en dålig dag på jobbet sannolikt sämsta någonsin då jag kom hem 19:30.
Men var tvungen att köra en Fredagsfyra i dag dagen efter på 354W i snitt.
Det var en ren mental insats eftersom jag även nu ville nu kliva av efter 2:a intervallen.
Sista intervallet 154bpm i snitt och efter 2 min 116bpm.
Inte alls den känslan jag körde en jämn fin fyra på 361W, känslan där var att jag kunde ligga länge på >90%HRmax.
Sista intervallet på 160 bpm och efter 2 minuter 131min.
Men jag fick mina dryga 16 minuter i högintensivzon och dryga 7 minuter >90HR% max med denna fradagsfyra.
Just detta att köra mot pulsen kanske ändå är effektivare att lägga fokus att få tid mellan 90-95% av puls max istället för att stirra på effekten enbart?
Eller ska jag periodisera blocken ännu mer i Tröskel, Vo2max Distans?
Det verkar inte finnas en konsensus kring detta, men en artikel i senaste Cycling Plus beskriver att gamla gubbar ska sikta mot mer Anaeroba insatser samtidigt om vi får höra från annat håll att det är just det som bryter ner.
Men va det inte meningen att vi ska bryta ner för att senare bygga upp, prestationen får avta under träningsbelastning för att senare åtnjutas i forma av högre kapaciteter vilket mitt ökande Vo2 max visar.
Hur ska man tolka allt?
Detta är det jag strävar efter, att bli bättre i alla kapaciteter för uthållighet.
Slagvolymsökningen av mitt hjärta och med mina 92,9kg har jag ett Vo2 upptag på dryga 5L/min. En ökning från 49 till 54 på 3 månader men den reella ökningen är dryga 5%. Motorn har blivit starkare!
En effekt av att sedan 1/9-17
- 513 minuter HIT dvs 17% av min träning har jag legat >104% av FTP.
- 243minuter >90HR%
- 32 HIT pass.
- Periodicerade block i 2veckor med tröskel respektive Vo2max kombinerat med distanspass och vilovecka.
Detta har skapat en ökning av Vo2max på 0,15% per HITpass. Ökningen är sannolikt en långvarig ackumulerad adaption som utvecklas långsamt, dvs hjärtats slagvolym sker under längre tid.
Hanterbar och individuell belastning.
En av mina förebilder Jenny Rissveds som vann OS guld och gick ut och beskrev att hon var en vanlig människa som även kan underprestera pga av den ödesdigra överbelastningen mot hennes själ och hjärna under lång tid.
Därför gillar jag hennes person som förebild för alla som presterar att ha en acceptans kring att vi är biologiska varelser.
Hennes totala belastning över tid måste varit enorm och omänsklig med tanke på den kapacitet hon äger i grunden.
Jag har bestämt mig för att ev köra en 10x1 i morgon utan prestationskrav och ta en distanstur på Söndag.
Detta inför att helt lägga av med cykling ofrivilligt i en vecka då jag ska fira jul i annat land.
Helt enkelt låta kroppen få vila efter att stressa den för att komma tillbaka och köra en maxtjuga och en maxfemma efter jul för att se om kroppen adapterats mot högre funktion och analysera detta.
Hur orimligt låter inte detta att prestera mera men jag har inga krav mer än att drivas av det jag tycker är meningsfullt.