Sol och vind i ryggen.
Äntligen stigåkarväder och åka stig som är så sjukt kul och hittade dessutom en hel del nya sträckor att smutsa ner mig i.
Dagens distans på 75km gav 232 Normaliserade Watt under knappt 3,5 timmar på fantastiskt fina sträckor.
Dessutom premiärdistans med MTB i år.
Analyserar mina watt från effektmätaren och konstaterar att det känns klart jobbigare att skogscykla mot att cykla på slät fin asfalt hela tiden.
Vilket inte är helt överraskande då hela kroppen får jobba helt enkelt och att det är hela tiden massa accelerationer som tar på krafterna men inte ger högre medeleffekt.
Syftet med dagens distanspass var att se vilken effekt och känsla jag skulle kunna få ur mina ben uppför en rejäl backe efter ett par timmars realtivt lugn cykling.
Kom fram till en av plattnärkes värsta backar Mattsabacken! i Kilsbergen som är på dryga 3 km där man klättrar upp mot Ånnaboda.
Med detta menar jag att känsla watt och pulsen styr, jag klarade tröskeleffekt och det kändes kontrollerat både i kropp och puls.
Min puls sjunker snabbare än någonsin efter intensivare insatser vilket förstås är toppen.
Nu drar jag ner på mängden träning i utan att tappa men för att få fina ben att trampa runt på Lidingå om ca 2 veckor.
Oden kom och tog min 690.
Han såg nöjd ut och det var även jag för att 690an och jag var färdiga med varandra, Oden är som ni förstår han på bilden.
Nu är jag ett fordon mindre vilket är avlastande, varför ska man ha så många?
Ända från Norrbotten 120 mil enkel resa for han och det vart en snabb affär som jag var lite nervös för eftersom jag inte hade kört den sen Oktober 2017 då han (690an) stått på en verkstad med en havererad växellåda som fixades.
Men ärligt måste jag säga att det var ett nöje att göra affär med honom och jag säljer hellre billigare till någon som jag känner.
Dessutom bjöd han in mig till en grustur uppe i Norr mot Sommaren, vi får se om jag hinner med det.
Men det var inga problem med hojen då den gick perfekt och nu har han 3 hojar och jag bara en kvar, den anorektiske 500an som överraskade mig med att vara precis den hojen jag vill ha när jag skaffade den i höstas.
Oden lyckades dessutom övertyga mig att behålla den efter vi hade pratat allvar om vilken klump 690an är och han borde tatt med sig denne vita skönhet.
Husqvarna 501 vart kvar!
Inkommer en Rose?
Inspirerad av en herre som inte hette Owe men som jag träffade under 28km/h gruppturen för 2 veckor sedan med ÖC (ÖrebroCyklisterna)
Begreppet Gran Fondo betyder långt lopp vilket denna cykel Rose Team GF Four SKA vara det optimala för.
Kolfiber med detaljer som skvallrar om kvalite och funktionalitet.
Lite töntigt namn men tydligen har det tyska familjeföretaget funnits i över 100 år och kan sin sak, man kan få mycket custom made efter jag mätt min extremiteter i mm och skickat till dom så dom ska komma med en offert.
Kilopriset lär garanterat högre än vad Oden gav för min 690a.