Pressa sig över trösklar och är det friskt att man måste man vara så duktig i allt?
Efter gårdagens misslyckade pass kom jag på att jag gick på rött för länge och mina ben vart till sten efter 12 minuter i den intensiva träningen.
Det var bra att jag fick uppleva detta och helt ok att misslyckas ibland som biologisk varelse= lärdom om ödmjukhet inför verkligheten eller som beteendevetarna som borde veta bättre säger Acceptans!
Precis blivit inspirerad av att lyssnat på POD med Mattias Reck som skicklig tränare och berättare där han beskriver hur han ser på träningen.
Intressant hur han analyserar effektmätaren och om hur verkligheten handlar om att ofta prestera max 30% och sen väldigt lågintensivt i ett undulerande mönster.
Att förmågan hos de bästa är att de kan pressa max av sin förmåga flera gånger även i slutet av loppen utan att ha en maxtopper i enstaka tester jämfört med andra.
Sweetspot träningen nämner han ska max vara 20% av din totala träning.
Men och andra sidan har han inga bevis men troligtvis en fingertoppskänsla för hur individer fungerar.
Träningsprofil efter loppens karaktär
Ser man till ett lopp jag minns bäst var det finnmarksturen som urtypen för ett långlopp med alla dess backar (8 st HC backar) som för mig tog mellan 5-16 minuter att bestiga vilket är långsamt.
Så här ser dessa 75 km och över 1000 höjdmetrar ut och det var en plågsam upplevelse där jag kom långt ner i fältet.
För att allt ska bli så tävlingslikt med motsvarande toppar som i loppet, så har jag ett pass med fokus på Vo2 intervaller (3-6 minuter) i uppbyggnaden som ser ut så här.
Climber V02 max
Detta ger hela 32 minuter i Zon5/Vo2 max och 10 minuter på tröskeln om jag orkar.
Detta ör brutalt mot min kropp men jag ska gå in för det imorgon kväll både mentalt och fysiskt och pressa mig mot denna tröskel av V02 max som känns som bilden ovan.